vänskap och förtroende

Vet ni hur det känns? När man älskar sina vänner, när man vill finnas där, när man vill vara omtyckt. När man vill att dom ska se hur mycket man vill hjälpa och bara finnas där, när man vill att dom ska inse att man gör allt för deras skull, när man tänker mer på dom än på sig själv.
Jag är sån, jag vill att mina vänner ska vara lyckliga och må bra, jag vill att dom ska få den kärlek dom är värda och behöver. Ingen ska va otrevlig eller käfta för klart då att jag ställer upp?
Men sen blir jag så jävla ledsen på att få höra, men du tänker bara på dig själv, åh du är falsk och man kan inte lita på dej osv.. För det är så inte sant, jag står för vad jag tycker och tänker, jag säger och gör saker som känns bäst för mej. Om en vän litar på mej så klart jag inte sviker den då. Även om den skulle svika mej 1000 gånger skulle jag inte berätta deras hemligheter för någon.
Jag försöker vara en bra vän, göra det som är rätt, men ibland så känns det som att man bara får skit tillbaka och det tycker jag är synd. Visst jag har varit en idiot jag har också gjort misstag, men man lär sig ju en läxa och det va längesen jag va sån för jag märkte att jag blev trött på mej själv och nu idag är jag så jävla trött på att höra personer som sviker sina vänner och är världens lögnare, jag hatar sånt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0